sotartanter

Hej gubbar! Är ni nattugglor som jag? Finska barn tenderar att vara uppe sent och sova länge. Morgonsömn är heligt kiddos! Hursom, här kommer en update. Vad vi har gjort, vi har: festat, festat, festat, åkt lite long tail båt, besökt en (två) stränder utöver de som finns här precis vid våra fötter, käkat mat, tröttnat på pad thai, börjat tycka om det igen, shoppat på världens grymmaste affär som en svensk tjej startat... och festat lite till, ja det är väl typ det. Vad som komma skall är: vi åker till Patong/Phuket imorgon klockan nio för att spendera de sista 4 nätterna där (inte bebbobabe för hon ska mysa med famili också vilket vi förstår, men vi ska hänga fett mycket ändå) sen åker tösabita hemåt och värmer upp sverige med en gosig kram medans jag, karro och anni åker vidare till Bali, Kuta... Gillis... Vi planerar hur som helst att hyra ett HUS! Spännande va? Uppdaterar såklart. Vi har big plans. Och det är så jävulskt värt så jag vet inte vad. En medlidsam tanke går till alla som blev offer i världens mest puckade (liksom dem alla...) bombattacker i södra thailand.

Herregud vad det kryllar av vårrullar och seven elevens. Det är så många att jag hade kunnat se konturerna av eländet utan att använda linser. Men det finns en liten detalj i vår vardag som till och med slår det där och som är otroligt expanderande här i krabi. Det finns nämligen så mycket svenskar här att jag har laddat upp med en ny etapp av antibiotika. En otroligt effektiv metod att ta död på den allergiska reaktion jag får av att höra svenska i varje gathörn, varje dag, ja varje jävla sekund. Ja, jag visste att det skulle vara så a long time ago. men efter 3 månader i indien där det absolut inte sjungs svenska vaggvisor om dagarna, blir man rätt irriterad. Charmen med thailand är bortspolad på en sandstrand någonstans och jag vill bara gömma mig uppe i en palm. Jag vill se mer thailändare. de är ju för gulliga!

Jag orkar inte. Att Bangkok har dukat fram sa fina klader och grejer far mig att bita mig i lappen av frustration. Jag bara vet att jag fortjanar sa mycket av allt som erbjuds har. Maten ar kempe bra! forutom att de vegetariska alternativen inte ar lika brett och smarrigt som i indien. dessutom ar det sa frascht. I jamforelse med indien. Ja, det kommer bara vara jamforelser med indien nu. Inget annat an indien och indier har existerat i mitt huvud under 3 manaders tid. Det tutas inte sa mycket, var forsvann alla manniskor, och alla stirrande ogon?, tankte vi. Sa mycket plats pa gatan och pa torg. Mer turister, saklart. buckets! det finns buckets! religion och politik ar sopat under mattan. sparvagnar i luften. Thailandare ar snela hestar. Bade jag och tove ar vana vid att ryta och ignonera sliskiga indier. Allt i bangkok, allt under mina fotter. Snart lamnar vi bangkok. Vi ar strandkrabbor. MOT KRABI!

Jag kommer hem efter en stressfylld dag på jobbet. Magen ber om fallfrukt och ögonen stirrar sig fuktiga på dörren in till lägenheten som jag snart ska kliva in igenom. Tygpåsen dimper ner som ett gammalt fyllo på stolen i hallen och skorna flyger in i väggen med en duns. Innan jag ens hinner se eller höra om någon är hemma sätter jag på stereon i vardagsrummet.  "musik, jag behöver musik" Jag tar för givet att min favorit-cd ligger i och jag skruvar upp volymen när jag hör trummorna av det specifika, musikaliska stycke som jag har så blandade känslor för.  Huden knottrar sig och håret på armarna står och svajar som en flagga i vinden. Mina steg ut i köket är inte som vanligt. Inte för stunden. Jag liksom studsar fram på den varma parketten fram till kylskåpet. Som när ett barn tappar en studsboll med alldeles för mycket fart i sig. Jag nynnar tyst för mig själv samtidigt som jag skannar av innehållet i kylen. Jag tar min högra hand för munnen och fnittrar, som att någon just har hört min icke så välklingande sångröst. När det fantastiska sticket i slutet av låten mynnar ut smäller jag igen kylskåpsdörren i all hast. Jag rusar fram till fjärrkontrollen på bordet och hinner trycka på repeat-knappen precis innan en ny låt tar fart i högtalarna. Jag kan bara inte sluta lyssna på den här låten. Jag kan erkänna att den har blivit lite tjatig och nej, jag gillar inte att sångaren ligger med 16-åriga franska brudar med lackerade knähöga stövlar efter och innan varje konsert, men va fan! det är ju en fantastisk låt, och sångaren har en röst som få inte kan avguda. Det är dock inte den enda anledning till att låten är så jävla bra. Om du låter mig tänka till ordentligt, så kommer jag på lika många anledningar till att den är bra som att den är dålig. Låten är helt enkelt...perfekt! Precis som två floder med rötter av samma sjö, som mynnar ut i en ny sjö, tillsammans (eller?) Ni måste lyssna på låten själva för att förstå. Inga varsaler nog kan förklara mina känslor. Snart måste jag stänga av stereon. Vem använder ordet stereo, förresten? jag menar, snart måste jag stänga av musiken. Det är en dag imorgon också. Dessutom är jag trött på att höra grannarnas klagomål om min övertrasserade ljudnivå varje dag. Nä, jag får helt enkelt sälja min cd-spelare. Jag kommer sakna den. Men det tiden är inne för det nu. Det är bra för min kärlek till den fantastiska låten. Innan jag spyr på grund av den.


ja, jag kanske använda för mycket jag, jag, jag och kanske är helt eb (eh, ja!) men ja, ungefär så här känns det  för mig att lämna indien och mina känslor överlag om indien. typ. god natt alla barn! / R

Oj,oj,oj. Jag upprepar, OJ,OJ,OJ! Igår var en bra dag. Allt smälte ihop som en rejäl ostbit på en nygräddad pizza. När solen stod högst upp på himmelen var dagen inte lika bra. Kvälls -och nattmänniska är jag. punkt slut. Inget att diskutera. Men så fort kossorna hade slurpat i sig den sista plastbiten från gatan och stjärnornas glimmrande fasad började blända mina linsklädda ögon, tog jag romflaskan och humöret ut på äventyr i Bangalore city. Dock inte helt själv. För alla oroliga föräldrar där hemma kan jag meddela att mina vapendragare ständigt var hack i häl.  Alla klubbar och andra alkoholberikade ställen stänger kl 00.00. Kul hade vi, men inga jävla skandaler här inte! Dock rundade jag av kvällen med en räkcocktail (inga jävla pommes här inte) och en radikal däckning i sängen. Inga skandaler som sagt. Det får ske i Thailand istället. Ja, så får det bli.