HUR FIRAR MAN HÖGTIDER UTOMLANDS?!

Håll i hatten, sa katten, för nu är påsken över och resterna av alla äggskal och utklädda barn ligger som ett snötäcke över hela stan. Hemma i Sverige firar man högtider med mat, skratt, mat, bråk, gråt, mat, tjafs, kramar och slutligen en klassiker på svt med tillhörande snaskbit som får byxknappen att knarra hårt i rodret. Inget konstigt. Inte alls. Nu firade inte jag påsk på en tropisk ö, nära gulliga vithajar och dödsmaneter. Men jag minns tillbaka på ett annat högtidsfirande vi firade när vi befann oss i Indien. Det var helt enkelt julen som stod på glänt. Jag och Tove befann oss ett stenkast (okej, ett par mil...typ jättemånga mil...) bort från Goa och dansade hulahula i Gokarna. En väldigt speciell jul. Okej, jag drar det igen för er som olyckligtvist har glömt. Ingen mat, skratt, mat, bråk, gråt, mat, tjafs, kramar och slutligen en klassiker på svt med tillhörande snaskbit som får byxknappen att knarra hårt i rodret. Paus. Tid att andas. OKEJ! är man inte hemma ser det oftast ut som följande - INGET SPECIELLT!!! Ni har väl inte ansiktet begravt i era händer nu och känner gråten stockas i halsen? i vanliga fall när man ute och reser ser det oftast ut som att man firar en högtid mest varje dag, hela tiden, ja, varje sekund. Mat, skratt, mat, bråk, gråt,mat, tjafs, kramar och slutligen en klassiker på svt med tillhörande snaskbit som får byxknappen att knarra hårt i rodret. Så det gör liksom ingenting att man inte firar på dagen d. Ja, det var väl det jag ville förmedla. NU VET NI.


pics!


Så här kände jag igår

Med en stockande hals och fuktiga ögon lämnade jag mina tjejor och minst sagt ett äventyr bakom mig. Trodde jag. Ja, jag må ha lämnat ett äventyr bakom mig men att jag hade ett så utmattande äventyr FRAMFÖR mig hade jag inte satt min försfödde unge på. ojojojojojojoj, för att illustrera mitt välmående under hela trippen så länger jag upp en bildbomb. ser ni något återkommande i varje bild? (typ skrikande trötthet och efterblivenhet!!!)
det börjar helt okej, i mitten tappar jag det och i slutet ser jag bara dimma och inte ett slut. framför allt inser jag det när jag knappt vet vad jag heter på frankfurt flygplats. lite så. att jag ens stod upp på mina fötter på landvetter är ett under. nu ligger jag på rummet och tycker att tillvaron är märkbart konstig. jag återkommer om den känslan. Nu ska jag dansa.  (observera mina onormalt uppspärrade ögon. ja, man måste anstränga sig för att hålla sig vaken) 

NOODLES IN DA BED

Har man fått ett jakande svar i en outhärdlig väntan (som pågick i typ 7 timmar) då mina vänner, då, då firar man med nudlar och pepsi i sängen. Vi har fått ett asfett hus på BALI. Sweet chili.