sotartanter

I varlden hander det grejer. Kajsa bergquist kommer ut som lesbisk, i Nordkorea stupar kim il madeljong och i Indien har rebecca forstoppning. Pa riktigt hade diaree suttit som en gjuten rock just nu (men det ar man ju vaccinerad mot...) Med fortstoppning eller ej, livet rullar ju faktiskt vidare. Med en vardag full med smaskigt chai och taskig engelska slinker timmarna forbi oss som flygande mattor. Dock kan rastlosheten dansa koko i var annars sa stressiga vardag. For lugnt ar det. Harmoniskt och tyst, som en gammal stubbe i skogen. Det var ett tag sedan man faktiskt tog det lugnt (senast var val under mellanstadiet..) vi far helt enkelt lara oss att njuta av lugnet. For nar vi kommer hem blir det fart och flakt!

Hej buddys! Nu ar vi framme i Gokarna, utan prickar pa vara bokstaver, buhu. Vi har akt i sallskap med vara tva svenska nyfunna vanner (sen dryga veckan tillbaka) och har bosatt oss pa en strand och ett stalle som bada ar sa otroligt lugna. Man kan liksom hora bonsyrsorna trumma, typ. Vi har duschat, gjort oss hemmastadda i hyddan och allt kanns harmoniskt och bra, nu vantar vi pa vad framtiden slanger i ansiktet pa oss! Vi har planer vi, hihi. Jag kan passa pa och beratta om gardagnatten, ni ska fa bildbevis inom en snar framtid (Jennica, var kompis, tog kort). Vi hade namligen en oibjuden gast bakom toalettdorren i rummet vi sov i inatt (forsta natten i Gokarna, ikvall blir nr 2)... en spindel. Ja okej, vi har sett en hel del spindlar hittills och dom ar liksom med och kalasar dom ocksa, som ett litet extra resesallskap men den har var i sarklass den vidrigaste jag sett. Dom andra har varit i Sverige-size so to speak, denna var stor som en hand, utstrackt med fingrarna spretandes (nan som har kalla karar redan nu liksom?) och monstrad. Harig. Alltsa, fan. Inte nog med det hade vi myror i sangen. Man ba hitta-bajset-Ola var ar du? Men nu bor vi battre. Sextio meter bort och battre. Och vi har datorer. Och ska soka lugnet. Det ar fan en spannande resa vi gett oss ivag pa.

Tjenare i blåbärsskogen! Nu sitter vi i vanlig ordning och balsamerar våra själar med diverse dryck och mat i paradisets goda Goa. Jepp, vi är fortfarande kvar på Palolem. Efter en moppefärd för att utforska grannstränderna, resans första biror och ett kanotäventyr idag som fick våra bi-, tri- och friceps att expandera har vi bestämt oss för att lämna Goa på måndag. Då tar vi bussen på två timmar ner till Gokarna i jakten på äventyr och Santa Klasse (jag snackar såklart om jultomten). Vår resplan ser för tillfället ut enligt följande: Beachhäng i Gokarna, Jul i Gokarna, Nyår i Gokarna, *tid för spontana äventyr i väntan på den 7/8:e jan*,hook up med våra resekamrater den 7/8 jan. Sen lär vi dra runt åt alla möjliga håll, Keralas kust, elefantryggar, vi ska besöka en plats där arabiska havet möter..? och åka till Chennai, ut till Andaman Islands, kanske upp till Taj Mahal och söka svar. Tiden svarar. Vi vet liksom inte riktigt själva hur det blir, än, men det vi kan säga är att vi för tillfället har det jäkligt gött med biror, skype, vatten på flaska och på hav och vår egna lilla dusch med sjutton igenkalkade strålar och tre fungerande som spretar åt olika håll likt en bläckfisk. Förutom att vårt schampoo sinar är allt faktiskt... perfekt. OH MY!

Fötterna i dr martens föder skoskav men annars växer våra spegelbilder från sotarmöss till yogasuktande bohemer en liten bit för varje dag. För det är faktiskt så att det tar ett tag innan man vänjer psyket och fysiken till det plaskande arabiska havet och dess tropiska vänner. Den indiska trafiken är dock inget jag kan rekomendera för den mesiga och skrajiga lilla bonna tös. Vi åkte moped med våra nya vänner och det var minst sagt shaky shaky för lille rebbe. Mitt i en kurva kommer det antingen en gammal buss som skenar mot en eller så tar kossorna sin heliga aura på fullaste allvar och tar över vägen med sina nyklackade fötter. JAJA, vi har lämnat norra goa med bortdomnade armar och runda ghandi-glasögon och befinner oss just nu i södra goa. Det är jävligt gött. Det må jag säga. Indien är vegetarianernas paradis och den snålaste jäveln i stans paradis. En middag går på cirkus 25 spänn. Nemas problemas för en gammal värdinna på donken. Jag blir mätt trots att jag inte äter kotlett. hehe. Det är minst sagt spännande att leva primitivt, speciellt när det inte är utmattande eller destruktivt. hola baloba, vicka på lilla kjola. nu ska jag njuta av min öl så får ni njuta av litte bilder (som våra stockholmare har tagit, wohooo) innan jul kommer vi bege oss till nya äventyr. so long, mojitos!

 

Efter den här veckan har jag fått smaka på tortyrverktyg som de flesta skalliga Sticky-vakter hade fått darr på läppen av. Jag klassar faktiskt avsked efter avsked som tortyr för mitt arma och mänskliga psyke. Mitt hjärta gråter som Lotta på bråkmakargatan gör när hon har tappat bort sin lilla gris (vilket är ett tydligt sätt för mig att berätta för hur allvarlig situationen är) I samma veva har högre makter (föräldrarna..) tjatat hål i huvudet om diverse saker inför den här resan.  Skjut mig, dra ut mina tänder med en rostig tång, gör något åt tortyrer, NU! jag säger bara, flyg, flyg från boet nu. jag och tåve kommer klara det här utmärkt. Så det så. Jaja, Imorgon på landvetter lär de här två mycket sammansvetsande tortyrverktygen fylla sin kvot. Arriba... / rebbe