sotartanter

Precis som Kaptenen den röde, steg vi på ett skepp (ehm.. husbåt) för att kunna stångas mot havets kluckande vågor! Dock existerade det ingen skatt som skulle få oss att ramla babord, på ett bord eller framförallt inte över bord! nej, era köldkyssta varelser, att kliva ombord på en båt var ett ess ur var rock for att hitta harmoni och för att anordna lite sarpentin-fyrverkeri. Men icke sa nicke.. Med en alldeles för trött kapten fick både jag (rebbe) och Jonathan ta över kaptenens emblem och hatt, för att ta tag i verkligheten och därmed styra kosan mot rätt farvatten! ett stopp där, ett propert försök till mellanhandel där och varför inte stänga av kanalen vid fem också , då var vi tvugna att lägga till vid kanten igen.. Jajemän! suck. Drömmen om ett evigt glid, med palmblad piskandes i våra fräkniga ansikten, krossades brutalt mitt under blekaste dagen. Just då ville vi bara befinna oss på en buss mot Varkala (trots att vi hade yttligare en natt betald på båten)

AH-MA-GAD. Det ar bara for underhallande att skriva utan hela det svenska alfabetet pa tangentbordet. Nat. Men idag fyller jag ar sa ar glad anda! Sen senaste uppdateringen har foljande hant.

God morgon vanner! Har ar klockan ett och jag ar pigg som morten. Dom andra tre musketorerna ar ute och fixar simkort och jag sitter med lite uppgifter att utfora pa internet. Fast nu ar jag klar och dom ar inte har an och det ar massa indier utanfor mitt bas sa jag stannar har, hehe. Vi har lamnar Cherai-beach idag (inte tillrackligt fin, halla, vi ar finsmakare) och ska med lokalbuss snart bege oss ner till Alleppay eller nagot i den stilen. Vi ar i Ernakulam ("Cochin city, y3y") nu och har kakat indisk frukost. Matte vi inte bli magsjuka (AMEN). Iallafall. Eller na just det, vi har druckit massa sott chai ocksa sa nu ar vi typ hoga pa det. Iallafall, i Alleppay (stavning?) sa ska vi hyra en husbat (har vi tankt) aterkommer med hur det gar med den saken. Vi ar ett knasigt gang forstar ni och vi goar with the flow. Imorse hade vi en rolig incident, igar med. Igar hade vi skrattattack alla fyra (typ) pa en restaurang som hette Bay watch (namnet dar ar nog roligt for att framkalla en skrattattack men det var inte det utan massa andra saker). Fyra overtrotta liksom, haha. Och imorse sa var bade jag och Jonathan ute pa morgonpowerwalk (jag forst, han mig hack i hal fast det visste jag inte om) och i samband med att han letade mig (han var inte precis hack i hal liksom, men han gick samma vag, fast efter mig) sa gick han jattelangt bort. Det resulterade i att han dok upp hemma pa rummet igen 4 min innan check out. Och vi andra hade statt och bara "var e han?!?!?" och letat och grejer. Sen kom han, lyckligt ovetandes. Haha. Det var kul. Vet inte om det framgar i text, men det var verkligen kul. Imorse checkade vi som sagt ut for att stranden inte alls var nagon speciell guldklimp och for att det var dyrt och vara husvardar var sura for att vi prutade pa allt. Man ba "HALLA, det ar KUL?". Stupidos. Nu far dom fan komma och hamta mig snart pa internetcafet, annars blir det har inlagget alldeles for langt. Jag saknar vara brittiska och amerikanska vanner och Martin och Jennika. Men sa ar det med att resa, man maste ju saga hejda ocksa (buhu, vill inteeee). Jag ser ut som en svettig hippie for tillfallet. Peace!

Hej, vänner! Igår var jag, Tove i sin egen höghet (haha-ha, snarare i sitt eget chocktillstånd) på språngmarch för att ta sig an det indiska utelivet. Och det gick ta mej katten som smort. Typ. Alltså indiskt uteliv är inte så komplext. Receptet lyder: ta trädgårn en varm sommardag då uteserveringen verkligen får glänsa i sin fulla potential, addera lite extra värme, krydda och svettiga dofter, ta bort svennebananerna och dom svenska låtarna, addera indier redo för fest och lite indiska influenser i både dans och musik så har du det. Det var som att dansa hemma till all den musik jag är van vid liksom. Apsjukt. Jag kunde inte riktigt fatta det men shit vilken grejjj. Så idag vaknade man glad i hågen (lite trött i huvudet, fast ändå inte) och ba "gosh, hände det där verkligen igår???" men det gjorde det. Så, alla blivande bangalorianer, utelivet, fånga utelivet. Eller låt er fångas. Eller vad man nu säger. Nu ska jag stänga igen syltburken för nu vankas det käk! Sen ger vi oss ut på äventyr för att söka stockholmska busungar längs vattenådrorna i Cochin och Kerala (provinsen)... RIKTIGA ÄVENTYR! Med andra ord.

Nyp mig i armen.

Då kan vi checka av bussresa nummero two! Den här gången var det inte lika lätt att ta den skumpande bussen på en höft.. Både jag och tove hade en smygande feber runt hörnet och en åksjuka som helt omotiverat bjöd in sig själv till vår lilla dubbelsäng. Men vad gjorde det när vi tidigt som attan kastade oss ut i Bangalores civiliserade bubbla! Då undrar säkert ni, vad gör man i Bangalore såååååååååååå tidigt på morgonen? För sist Rebecca och Tove befann sig i en indisk storstad gick det (nästan) åt pipsvängen! (jag hade rivit av mitt hår av undran, i alla fall.. eh.) Vi tog vårt pick och pack och parkerade våra sömndrunkna kroppar utanför Mcdonalds i väntan på att de skulle öppna sina dörrar och fritöser för oss. 45 minuter senare, efter påstådd öppnings-tid, rullade ögonen av trötthet. Så när man minst anade det somnade vi på varandra (det hände cirkus 5 gånger) Vi måste ha sett ut som döda valpar, men det var så skönt och behövligt. ja, det ska ni veta. Många timmars djupsömn på en skumpande buss blir det icke! vad har vi mer gjort i Bangalore? Vi har försökt fixa med vårt indiska simkort. Spänningen fortsätter, kan vi enbart meddela just nu. Men det har tyvärr inte varit vårt sista problem på en här resan. Tove har haft 4 infekterade sår som tack och lov börjar läka (AMEN) jag däremot har 19 (!) infekterade sår. Det blev ett sjukhusbesök, en feber på 39.3 grader samt så kände jag att jag var tvungen att unna mig en riktig kalas-kur med antibiotika, fem dagar framåt. Så nu knaprar jag piller och vänder solen ryggen för ett tag. ARRIBA!

Missförstå mig inte, jag klagar inte. Vi bor i ett så lyxigt näste att Buddha hade tryggt in en karma-kaka i våra strupen så att våra halsar hade stocknat och därmed lärt oss en rejäl läxa av vad som är solidariskt riktigt i detta ko-galna land. Med egen kock, chaufför, hembiträde, vakter och trädgårdsmästare känns livet lite enklare. Inget jag och tove är vana vid. Inte alls inte. Men för bekväma kommer vi icke bli. Ikväll bär det av mot kochi. Då blir det trähyddor och spindlar igen.


Här kommer en efterlängtad bildbomb. Man vet aldrig när nästa tillfälle ges till det.

Lite nyarsbilder fran stockholmarnas kameralins...

Fattigt med bilder kommer det bli under vistelsen i asiens asien. Men vad gor det nar engangskameror-bilder kommer forgylla hela maj och hela livet ut? giggle.