BANGALORE
Då kan vi checka av bussresa nummero two! Den här gången var det inte lika lätt att ta den skumpande bussen på en höft.. Både jag och tove hade en smygande feber runt hörnet och en åksjuka som helt omotiverat bjöd in sig själv till vår lilla dubbelsäng. Men vad gjorde det när vi tidigt som attan kastade oss ut i Bangalores civiliserade bubbla! Då undrar säkert ni, vad gör man i Bangalore såååååååååååå tidigt på morgonen? För sist Rebecca och Tove befann sig i en indisk storstad gick det (nästan) åt pipsvängen! (jag hade rivit av mitt hår av undran, i alla fall.. eh.) Vi tog vårt pick och pack och parkerade våra sömndrunkna kroppar utanför Mcdonalds i väntan på att de skulle öppna sina dörrar och fritöser för oss. 45 minuter senare, efter påstådd öppnings-tid, rullade ögonen av trötthet. Så när man minst anade det somnade vi på varandra (det hände cirkus 5 gånger) Vi måste ha sett ut som döda valpar, men det var så skönt och behövligt. ja, det ska ni veta. Många timmars djupsömn på en skumpande buss blir det icke! vad har vi mer gjort i Bangalore? Vi har försökt fixa med vårt indiska simkort. Spänningen fortsätter, kan vi enbart meddela just nu. Men det har tyvärr inte varit vårt sista problem på en här resan. Tove har haft 4 infekterade sår som tack och lov börjar läka (AMEN) jag däremot har 19 (!) infekterade sår. Det blev ett sjukhusbesök, en feber på 39.3 grader samt så kände jag att jag var tvungen att unna mig en riktig kalas-kur med antibiotika, fem dagar framåt. Så nu knaprar jag piller och vänder solen ryggen för ett tag. ARRIBA!
Missförstå mig inte, jag klagar inte. Vi bor i ett så lyxigt näste att Buddha hade tryggt in en karma-kaka i våra strupen så att våra halsar hade stocknat och därmed lärt oss en rejäl läxa av vad som är solidariskt riktigt i detta ko-galna land. Med egen kock, chaufför, hembiträde, vakter och trädgårdsmästare känns livet lite enklare. Inget jag och tove är vana vid. Inte alls inte. Men för bekväma kommer vi icke bli. Ikväll bär det av mot kochi. Då blir det trähyddor och spindlar igen.
Här kommer en efterlängtad bildbomb. Man vet aldrig när nästa tillfälle ges till det.
Missförstå mig inte, jag klagar inte. Vi bor i ett så lyxigt näste att Buddha hade tryggt in en karma-kaka i våra strupen så att våra halsar hade stocknat och därmed lärt oss en rejäl läxa av vad som är solidariskt riktigt i detta ko-galna land. Med egen kock, chaufför, hembiträde, vakter och trädgårdsmästare känns livet lite enklare. Inget jag och tove är vana vid. Inte alls inte. Men för bekväma kommer vi icke bli. Ikväll bär det av mot kochi. Då blir det trähyddor och spindlar igen.
Här kommer en efterlängtad bildbomb. Man vet aldrig när nästa tillfälle ges till det.
Kommentarer
Trackback