SKEPP OHOJ!
Precis som Kaptenen den röde, steg vi på ett skepp (ehm.. husbåt) för att kunna stångas mot havets kluckande vågor! Dock existerade det ingen skatt som skulle få oss att ramla babord, på ett bord eller framförallt inte över bord! nej, era köldkyssta varelser, att kliva ombord på en båt var ett ess ur var rock for att hitta harmoni och för att anordna lite sarpentin-fyrverkeri. Men icke sa nicke.. Med en alldeles för trött kapten fick både jag (rebbe) och Jonathan ta över kaptenens emblem och hatt, för att ta tag i verkligheten och därmed styra kosan mot rätt farvatten! ett stopp där, ett propert försök till mellanhandel där och varför inte stänga av kanalen vid fem också , då var vi tvugna att lägga till vid kanten igen.. Jajemän! suck. Drömmen om ett evigt glid, med palmblad piskandes i våra fräkniga ansikten, krossades brutalt mitt under blekaste dagen. Just då ville vi bara befinna oss på en buss mot Varkala (trots att vi hade yttligare en natt betald på båten)
Inte mycket snack och lite verkstad där inte! när kaptenen hade gjort sig förstådd trampade han skeppspedalen i botten och rattade in oss på kanaler som vi en gång hade fantiserat så vilt och fagert om. Tjopp sa det och plötsligt befann vi oss i Varkala! Som är ett riktigt spindelnät for givmida turister från "alla världens hörn" (det råkar vara en metropol for svenskar, tydligen...) med ack så vacker miljö att den blindaste mannen hade sett en liknande tavla i sitt hungriga hjarta. Väldigt bekvämt med andra ord och efter alla sjukdomar och skavanker tar vi oss nu till backpackernas mest attraktiva dvala i Indien.
Alle man ombord! östkusten nästa!
Pa taget fran Bangalore till kochin.
19 infekterade... bilden visar en minst sagt svalare sida av kalaset
MAT. PA BAT.
Kommentarer
johanna
åh tåget!!!!! lite hatkärleksnostalgi (kan man ens säga så?) SAKNAR ER BRUDAR!
Trackback