sotartanter

Skepp och hoj era landkrabbor! Ja, det där är i särklass min absoluta favoritreplik. Idag har vi med huvudena tunga fått oss ett stänk av det salta från det blå som heter duga. Andra dagen som vi guppat iväg på små träbåtar (idyll) på främmande farvatten för att besöka för oss oupptäckta stränder. Jag, Tove, finns att skymta i vattenbrynet med ena handen höjd i en hälsande gest, mest hela tiden. Det är nämligen så att jag fått ett litet sår (jag slant i trappen på sena timmen). Och mina vänner, jag ska för er avfärda en myt: saltvatten läker. Fuck no. Eller okej, visst det finns väl en viss sanning i det men lita på mig, saltvatten i ljummen temperatur har snarare en förmåga att fucka up våra kära skrapsår och skråmor extremente. Det bara ballar ur. Blir infekterat och jobbigt och vice versa. Därför ska man försöka hålla åtminstone skråmorna på torra land. Resten kan man dränka från den soluppvärmda luften så mycket man vill! På väderfronten väntas en blötfront. Vi kommer bli blötdjur på heltid! Tro oss, igår när vi avnjöt vår första middag här i Ao Nang så blixtrade himlen i ett jäkla skådespel. Sen hände inget mer. Idag när vi närmade oss land igen så kunde man dock skymta Tors vrede bakom Avatarbergen... vi väntar och ser, vi väntar och ser. I afton har vi dock en dejt med Rebeccas gamla donkenkompanjon som jobbar här nere (förhoppningsvis kan hon lära oss snorkla. Vi har haft diskussioner om huruvida hon kan simma idag, något som enligt och oss måste vara det absolut viktigaste kritieriet för en snorklingsinstruktör, fråga mig inte om våra samtalsämnen här nere och dess logik, vi har solstring...) och sen ska vi även dricka drinkar på beachvägen där vettu. Se solnedgången för lite extra romantik mellan oss fyra, en jäkligt fantastisk kvartett. Nog tjötat. Här kommer bilder. Enjoy!