sotartanter

Jag kommer hem efter en stressfylld dag på jobbet. Magen ber om fallfrukt och ögonen stirrar sig fuktiga på dörren in till lägenheten som jag snart ska kliva in igenom. Tygpåsen dimper ner som ett gammalt fyllo på stolen i hallen och skorna flyger in i väggen med en duns. Innan jag ens hinner se eller höra om någon är hemma sätter jag på stereon i vardagsrummet.  "musik, jag behöver musik" Jag tar för givet att min favorit-cd ligger i och jag skruvar upp volymen när jag hör trummorna av det specifika, musikaliska stycke som jag har så blandade känslor för.  Huden knottrar sig och håret på armarna står och svajar som en flagga i vinden. Mina steg ut i köket är inte som vanligt. Inte för stunden. Jag liksom studsar fram på den varma parketten fram till kylskåpet. Som när ett barn tappar en studsboll med alldeles för mycket fart i sig. Jag nynnar tyst för mig själv samtidigt som jag skannar av innehållet i kylen. Jag tar min högra hand för munnen och fnittrar, som att någon just har hört min icke så välklingande sångröst. När det fantastiska sticket i slutet av låten mynnar ut smäller jag igen kylskåpsdörren i all hast. Jag rusar fram till fjärrkontrollen på bordet och hinner trycka på repeat-knappen precis innan en ny låt tar fart i högtalarna. Jag kan bara inte sluta lyssna på den här låten. Jag kan erkänna att den har blivit lite tjatig och nej, jag gillar inte att sångaren ligger med 16-åriga franska brudar med lackerade knähöga stövlar efter och innan varje konsert, men va fan! det är ju en fantastisk låt, och sångaren har en röst som få inte kan avguda. Det är dock inte den enda anledning till att låten är så jävla bra. Om du låter mig tänka till ordentligt, så kommer jag på lika många anledningar till att den är bra som att den är dålig. Låten är helt enkelt...perfekt! Precis som två floder med rötter av samma sjö, som mynnar ut i en ny sjö, tillsammans (eller?) Ni måste lyssna på låten själva för att förstå. Inga varsaler nog kan förklara mina känslor. Snart måste jag stänga av stereon. Vem använder ordet stereo, förresten? jag menar, snart måste jag stänga av musiken. Det är en dag imorgon också. Dessutom är jag trött på att höra grannarnas klagomål om min övertrasserade ljudnivå varje dag. Nä, jag får helt enkelt sälja min cd-spelare. Jag kommer sakna den. Men det tiden är inne för det nu. Det är bra för min kärlek till den fantastiska låten. Innan jag spyr på grund av den.


ja, jag kanske använda för mycket jag, jag, jag och kanske är helt eb (eh, ja!) men ja, ungefär så här känns det  för mig att lämna indien och mina känslor överlag om indien. typ. god natt alla barn! / R